Det var min hund!
Ofattbart!
Ja, det är ett ord som kan sammanfatta en hel del men vi tar allt från början.
Året är 1997 ett år jag helst vill glömma.
Mitt liv känns väldigt tungt och därför fattar jag ett oklokt beslut men just då kändes det rätt.
Jag ringer till uppfödaren och frågar om hon kan ta han om Uy åt mig. Jag skulle hämta henne när allt ordnat upp sig var min tanke. Jag skickar henne i en bur med flyget. Den dagen hade jag tagit ledigt från jobbet och jag grät nästan hela dagen. Med facit i handen så vet jag att jag borde ha gjort något annat istället.
När jag sedan åkte för att hämta hem henne så fanns hon inte där längre. Hon var såld till någon annan. Jag kunde inte fatta det för hon var ju min jag stod som ägare så hur kunde uppfödaren sälja henne.
Den natten sov jag inte mycket utan grät i min ensamhet. Jag försökte intala mig själv att hon fick det bättre där hon nu var. Det hade jag kanske fortsatt att tro om det inte hade varit för ett brev som kom i min brevlåda. Jag skulle lämna en del uppgifter på min hund, jag tror att det var från jordbruksverket. Jag stod fortfarande kvar som ägare. Jag hade skrivit upp namnet på köparen så nu ringde jag henne och fick veta att Uy var död sen en tid tillbaka. Då tänkte jag att kanske  så hade hon haft det bättre hos mig. Jag skulle iallafall ha gjort allt.
Jag har kvar hennes stamtavla och jag står fortfarande kvar som ägare.
Jag får fortfarande en klump i magen när jag tänker på henne och att jag borde ha gjort på ett annat sätt. Jag hade ju velat ha henne kvar.
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS