Det var den hund jag växte upp med. Hon var min lekkompis eftersom jag inte hade några syskon. Vi lekte väldigt ofta kurragömma och hon hittade mig alltid. Sen var hon bra att ha med sig som stöd när jag skulle göra det jag var rädd för, som t ex gå upp på övervåningen alldeles ensam på kvällen när det var mörkt. Sen fick hon vänta där uppe så att jag fick gå ner först, det var tryggt. Sen minns jag att hon brukade vakta sina inbillade valpar som hon trodde att hon hade med jämna mellanrum. Då låg hon under en bro och vaktade en sko eller nåt annat.

Jag kommer ihåg att vi brukade vara i skogen tillsammans och jag var aldrig rädd för jag visste att hon skulle hitta hem. Min pappa berättade en gång när han var i skogen och plockade bär så sa han till henne " kom nu går vi hem" då vill hon gå åt ett annat håll än vad han tänkte men tyckte att det var bäst att följa henne. Det var tur för annars hade det blivit fel.

 Vi bodde på landet men flyttade sen in till Furuvik i Lycksele. Där kunde hon inte vara lika fri som tidigare. Hon blev 13 år gammal (tror jag).

URSPRUNGSLAND  Sverige
UPPKOMSTTID  Forntiden/1800-talet
FÖRSTA ANVÄNDNING  Renvallning
NUTIDA ANVÄNDNING  Sällskap, vallning
GENOMSNITTLIG LIVSLÄNGD  12-13år

VIKT
19,5-20-5 kg
MANKHÖJD
44-49 cm

Lapphunden är vaksam och livlig men också en tillgiven och snäll familjehund. Den har en frimodig inställning till livet och fullkomligt älskar att vara nära sin flock människor.
Den här hunden kan vakta med skall, javisst, men det finns ingen aggressivitet hos den svenska lapphunden

Uthållig, modig och arbetsvillig. Men också envis med en förmåga att bestämma när ingen annan gör det.

Lämnar sällan det egna reviret ensam, ett arv från tiderna som vall-, vakt- och gårdshund.

Mycket lättlärd i händerna på en konsekvent ägare.
Blir ofta bästa kompis med alla i familjen.

Lär sig att gilla allla typer av fysisk och mental aktivitet. Favoriter är sök- och spårövningar, gärna tillsammans med långa skogspromenader. Vintertid är pulkadrag ett kanonalternativ.

Var noga med att vänja av valpen med att okynnesskälla.

Den svenska lapphunden kan vara mycket envis. Den kan få för sig att ta över mer ansvar i familjen än den ska ha. Därför är det viktigt att ägaren är tydlig med att aldrig låta hunden försöka greppa det ansvaret, den positionen.

Men det jobbet kräver egentligen inte mer än för vilken hund som helst som har ett självständigt arbete med sig i arvet. Börja tidigt med lekfulla lydnadsövningar, guida hunden in i de regler som gäller. Det handlar helt enkelt om att ge den här lättlärda hunden vägledning. Då blir hunden den där lika självklara som kärleksfulla familjemedlemmen som den allra helst vill vara.